Idag är en vacker dag. På caféet där jag bor kom ett lass med de undanstoppade borden. Vi får sitta nära varandra igen. Vi får umgås. Vi får dansa på samma golv och ett kontor kommer numera vara en plats där människor är. Men frågan är, ska vi ha det som vi hade det? Eller vem vet, kanske ska vi ta chansen och skapa något nytt?
Kom nu inte och be mig att återgå till det som var. Det som var normalt då är alls inte det längre. Jag vill inte ha meningslösa möten och sitta av tid i ett sterilt kontor med plastblommor. Jag vill inte ha bilköerna på Essingeleden bara för att jag ska till det där mötet. Jag vill inte ha andan i halsen – hinner jag hämta mitt barn? Jag vill heller inte ha möten utan involvering och demokrati, några sitter passivt tysta och någon säger sitt precis som alltid. Och inte vill jag ha det passiva medarbetarskapet som skyller på andra och omständigheterna för att de inget vet. Och vem vill ha chefskapet som inte är att lyfta andra utan mest sig själv? Kanske är det slut med det nu. Kanske är blir det mindre egoism och passivism. Kanske blir det mindre av slentrian i denna tid av återgång. Kanske ska vi helt enkelt stryka meningen ”vi gör som vi alltid gjort”.
Jag hoppas att öppningen av samhället och arbetslivet innebär en fortsatt möjlighet för flexibilitet. Iallafall för de yrkesgrupper där det är praktiskt möjligt. Människan behöver ramen, vi behöver strukturen, vi behöver varandra… men vi behöver också vår frihet och möjligheten till att påverka våra liv.
Så, låt oss omfamna lärdomar och erfarenheter som denna pandemi förde med sig. Låt oss omfamna den digitala explotionen men också ödmjukheten inför existensen och livet. Så mycket vi håller på med för att alla andra gör det… men vad är viktigt på riktigt givet att vår stund på jorden är just nu? Hur mycket ineffektiva möten ska vi stå ut med? Hur mycket ska vi stå i rykten och misstro i detta arbetsliv, istället för att kliva fram och beskriva hur vi har det och vad vi behöver?
Kanske ska vi förstå att snällhet inte är mesighet utan storhet. Att säga det snälla till kollegan är att göra hela världen till en bättre plats. Låt nu denna öppnandets dag bli en dag då du är den du vill vara. Inget kommer någonsin bli vad det var så låt oss med öppna ögon och armar omfamna det nya och möjligheten som våra nya insikter fört med sig.
Glad 29 september 2021 alla!
Hälsar Anna