Hemma, i huset där jag bor har vi numera ett analog sovrum. Mobilen har en egen plats, långt ifrån sömnens näste. Det betyder också att vi skaffat sådana där helt traditionella väckarklockor. Sådana som du ställer med en liten vev och som inte alltid är helt precisa, men nära inpå. En sådan ringde imorse och väckte mig till en alldeles vanlig arbetsdag. Det har startat nu, rytmen och göromålen. Skärmtid, föreläsartid och betänketid. Och jag är redo.
Sommaren var lång och knappast är den slut. Jag tänker mig att jag visst kan cykla till badsjön fast temperaturen så sakta går neråt. Än väntar varma nätter med nattens ludna fjärilar som så maniskt söker sig till källor av ljus. Än brinner grillen. Än behövs Ray Bans när du kör bil. Och mitt i det där som är sommarens efterfest så ska vi dansa igång jobbet. För egen del väntar processledning av en ledningsgrupp som behöver prioritera när allt är lite för mycket. Jag ska till en annan stad och inspirera 300 militärer till att utveckla sig själva och varandra. En annan dag har jag 25 kommuner på besök som behöver en plattform för strategisk kommunikation. Bara något av allt.
Så, till dig med en klocka som ringer. Låt oss starta nu, med alldeles lagom tempo. Med fötterna i rötterna och blicken högt i skyn!
Anna